Lisa, jag kände dig inte heller så bra, men du gick i alla fall i min franska-grupp. När du kom i rullstolen, körandes av dina vänner, reste du dig upp ibland för att visa att du var stark. Men du var stark, Lisa. Du är fortfarande stark. Du klarade dig igenom alla hårda tider när du var tvungen att gå till doktorn för kontroller. Det var säkerligen jobbigt, men du kämpade på ändå. Det kallas jag styrka. Styrka är inte att kunna lyfta tunga vikter, utan att kämpa så som du gjorde. Alla dina vänner, du betyder så mycket för dem Lisa! Nu är du en ängel, men jag tror att du alltid har varit en. Du log och spred värme okring dig, så fort man såg dig blev man varm av ditt leende. Jag hoppas att du nu kan titta ned på oss, och minnas både dina svåra stunder på jorden, och dina fantastiska.
Du finns fortfarande hos oss, Lisa. I våra hjärtan. |