Lisas gästbok

vilken fin sida, har själv mist ett älskat barn vet hur jobbigt och hemskt livet blir utan barnet. Men dagarna går ändå, hur konstigt det än verkar vara. Men tomheten inom en kan man inte fly ifrån, fast man så gärna vill. Kramar till er alla

Jag vet inte hur man ska inleda ett inlägg till er här. Jag hade gjort det med ett hej annars men jag gör inte så nu. Jag som många andra läste också om Lisa i veckotidningen och jag blev fängslad,och ledsen, därför kikade jag in på hennes sida som ni gjort så fint som ett minne.
Vi var (är) i samma ålder och det får det att kännas så väldigt fel. Det känns som att man skulle försökt göra mer på sina dagar, jag inser också hur mycket jag älskar min familj. Här sitter jag nu med tårar i ögonen, så var stolta som ni säkert är för Lisa berör ännu.

Varför ska allt vara så orättvist? Hon var ju bara 13 år, ett år äldre än mig. Det gjorde så ont i mig när jag läste vad som hade hänt. Har själv aldrig varit med om något liknande, men känner ändå medkänslan. Det är hemskt. Ni är så starka som klarar av det här! Jag vet att hon har det bra där hon är nu. Ta hand om er!

Du är en stark flicka, Lisa. Var än du är, så är du stark. Vila i frid nu.

Många kramar. /Lina

Är själv mamma (Maja snart 5 och Noah snart 3 och en liten plutt i magen), snart 3 barnsmamma och vet hur mycket och intensivt man älskar sitt lilla barn, den kärleken går inte att beskriva i ord, det är omöjligt.
Att sedan förlora sitt barn, den smärtan och sorgen önskar jag av hela mitt hjärta att jag aldrig någonsin behöver få uppleva.
Jag är även storasyster till 3 filurer på 11, 13 och 24! Till dig du storebror som gjort denna fina, fina sidan om din älskade syster, en stor kram till dig och till dina övriga syskon samt till din mamma och pappa som i all denna sorg kan tänka på att lilla fina, söta Lisa gett SÅ mycket av sig självt och hjälpt andra till ett friskare liv. Tänk om detta aldrig hade hunnits med? Nu fick Lisa chansen att ge någon eller några en ny chans i livet och på så sätt leva vidare genom detta fina sätt att ge en gåva på. Otroligt i vilka led allt kan hända egentligen. Kanske skulle ni tycka att det var fint att se dessa personer som hon gav liv åt? Nåväl. En mycket vacker sida, proffsigt gjord dessutom!!!

Kram på er, alla som sörjer Lisa.
Och till Lisa, det Du gav, kan inte mätas i ord eller pengar...aldrig...

Lina

Hej. Ja läste i tidningen allas om Lisa, O ja tyckte de va hemskt, ja började gråta, de är orättvist! Hon han bara leva 13 år, de är ju ingenting! Förstår er fast ändå inte, för ja har aldrig varit me om nåt sånt här. Hoppas hon har de bra nu iaf. Många kramar Josephine

Vill bara säga att jag är grymt imonerad av hur duktig Lisa var under hela sin tid som sjuk.

Hej!! Jag läste om vad som hände Lisa och jag började gråta!! Jag är född 1993 ett år senare än när Lisa föddes. Jag har en Blod sjukdom som heter ITP. jag har haft den sen ja var 9 år så jag vet hur jobbigt det är att behöva vara på sjukhuset . Jag tycker det är hemskt det som hände Lisa!! Jag förstår hur svårt ni måste ha det utan Lisa!! En Stor Saknad!! Kram Emma

Hej!
Satt hemma och läste tidningen Allas och reportaget om Lisa och er familj. Blev så starkt berörd så tårarna började rinna nerför kinderna. Känner så starkt med er och hoppas att sorgen efter Lisa kanske en dag blir lättare att bära. Alla människor borde ägna en extra tanke till att donera sina organ. Tycker det var starkt av Lisa att så tidigt ta ställning till att själv vilja donera. Tänker mycket på er alla.

Kram från en 3-barns mamma och mormor

Jag är en mamma till tre barn: David, Robert och Frida. David bor i himlen, han dog när han var 4,5 år. Hans lever slutade att fungera utan förvarning alls. Allt var över på två veckor. Han fick en halv vuxenlever transplanterad men tyvärr gick hans liv inte att rädda. Vi var väldigt angelägna att donera hans organ eftersom vi hade fått chansen själva men det berodde inte bara på det - för oss är det en självklarhet att göra så. Vi måste få ut mer budskap om detta viktiga ämne. För Lisas och Davids och alla andra barns skull.
Här hemma hos oss lever David med oss på ett speciellt sätt. Han har inte glömts bort och speciellt inte av vår Frida som aldrig har träffat honom för vi fick henne 1,5 år efter hans död.

Om jag fick leva om mitt liv hade jag inte valt bort detta jobbiga man har varit med om - det stärker också hur otroligt det än kan låta.

Till Lisas föräldrar vill jag ge en stor kram utan ord för det finns inga bra just nu.
Hälsa Lisa nästa gång ni pratar med henne.

Läste artikeln i Allas och blev djupt berörd. Är själv väldigt sjuk och genom att läsa om Lisa gav det mig extra kraft att orka och hålla ut extra. Hon verkade vara en sån otrolig människa som berörde många och kommer hon fortfarande att göra. All respekt och tanke åt mer. Kram!